Det blir bättre...

Egentligen ska man inte klaga!
Jag mår bra har en underbar sambo osv.
Men! Ibland känns allt bara så åt helvete. Jobbet som jag inte trivs på känns som att det väger ett ton som sitter på mina axlar. Det är bara att man ska hela tiden vara så tacksam för att man har jobb eller "så illa kan det väl inte vara?"
Det kan ju det! Det är ju så jag känner. Ingen annan vet hur jag känner angående det, utom jag.
Jag skäms att jag inte känner som alla andra tycker att jag ska känna.
Jag är fortfarande sjukligt förvirrad över vad jag vill göra med livet. Det väger också flera kilo varje dag.
När sen något går åt fanders tex som igår så gick det inte så bra som det ska i målet. Alla ser det alla tycker att det var mycket mitt fel. Jag är sista "posten" allt jag råkar göra fel syns!
Jag brukar vara jämn i mitt spel och är inte van vid att göra bort mig på detta viset.
Då trycker det ned en som tusan. Ner under ytan.
Särskilt när ingen säger något. Man vet bara vad alla tycker.
Inte min dag idag.
Får testa på nytt imorgon.
Bra att skriva av sig då!!

RSS 2.0